Höga förväntningar – javisst!

Postat den 26 april, 2016 av varldenilammhult

Det kan tyckas vara en tuff utmaning att dramatisera en saga på svenska som nyanländ elev, men om ni kunde se/känna den glädje och förväntan som växt fram under övningar och repetitioner skulle ni också våga gå ”all in!” Kreativiteten flödar kring såväl scenkläder som rekvisita, engagemanget går inte att ta miste på i deras yviga rörelser och förmåga att hänga med i handlingen, nyfikenheten strålar ur ögonen på dem i väntan på hur kompisen skall tala och agera och tryggheten är väl förankrad hos var och en av dem då de VET att antingen kompisen eller vi som personal finns där och stöttar upp OM det nu skulle gå fel!

Imorgon är det dagen med stort D. Dagen då de både som individer och grupp ställs framför skolans förskoleklass, lågstadium, föräldrar och vänner med mål att lyckas! Lyckas tala rätt, spela rätt, agera rätt men framförallt kännas rätt! Jag vet inte hur många som kommer (våga) dyka upp men jag vet att det har varit en fantastisk process från början till slut och jag vet att eleverna är genuint nöjda med sig själva. Alla har utvecklats på sitt sätt, alla spelar roll, alla är viktiga, alla har ansvar, alla KAN!

Vi har tillsammans, gemensamt, stött och blött sagan om de tre små grisarna från första till sista sidan och då menar jag inte bara sagan i sig. Vi har pratat familj, flytt, instrument, ljud, takt, material, vänlighet, glädje, rädsla, hjälpsamhet, list, samarbete, ansvar, beteende o.s.v. o.s.v. Eleverna har fått prata om sagan, presentera den utifrån sitt perspektiv, övertyga varandra om vilket slut som är ”rätt”, arbetat med läsförståelseuppgifter, målat, kopplat ihop ord med bild, kronologisk ordning o.s.v. o.s.v. Några kände inte till handlingen alls medan andra hade goda minnen från antingen skolan eller en familjemedlem som berättat/läst sagan för dem. Utifrån EPA har vi sedan skapat en produkt som tillsammans bildar en röd tråd för samtliga inblandade!

Vad är då vinsterna med detta projekt? Ämnesövergripande arbete absolut, samarbete absolut, men naturligtvis och först och främst att vi genom språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt nått samtliga elever från årskurs ett till årskurs sex utifrån samma tema! Alla har utmanats, alla har implementerat kunskaper, alla har pressats utifrån individuell grad och imorgon står vi alla enade, stabila på samma grund att riva av Lammhults skolas första teaterföreställning av nyanlända elever någonsin!

Avslutningsvis: Att våga möta de höga förväntningar jag som lärare ställt på samtliga elever i klassen kräver mod. Jag är ofantligt stolt över att mina elever tagit sig an min utmaning på det sätt de gjort och tackar dem för en fantastisk arbetsinsats! Jag är övertygad om att jag kommer vara minst lika stolt imorgon efter föreställningarna som jag är nu ikväll, men med anledning av viss nervositet avslutar jag med följande citat:

Sätt igång! Bara på det sättet kan det omöjliga bli möjligt! – Thomas Carlyle

/Georgina Charisis, Förstelärare F-9

Publicerat i Georgina Charisis, Förstelärare F-9 | Lämna en kommentar

JAAA!  SJÄLVKLART, JAVISST, SPÄNNANDE, VARFÖR INTE, BERÄTTA MER, KLART VI TESTAR

Postat den 18 april, 2016 av Victoria Carlzon

Visst är det fantastiska ord? Läs orden några gånger och känn den sprudlande känslan. Själv känner jag hur mungiporna drar sig mot ett leende. Förutom ett lätt grepp om handbromsen krävs det mod att våga säga JA.

Ja, till det nya och okända.

Ja, till det vi nästan gör men tvingas göra lite annorlunda.

Ja, till förändringsarbete

Ja, till styrdokumenten.

Förra veckan hade vi studiedag på hela vår skola. Först gruppdiskussioner om ”språkutvecklande arbetssätt i alla ämnen” och sedan ett mycket lyckat TEACHMEET.  Under eftermiddagen hade förstelärarna med KENT uppdrag tid med respektive arbetslag. I mitt arbetslag F-3 fortsatte vi vårt arbete med att implementera KENT arbetet där vi vill främja elevernas entreprenöriella kompetenser. I förra inlägget skrev jag att det spelar roll i vilken grad en ny uppgift känns meningsfull. Vi startade därför med att göra kopplingar till våra styrdokument där det är mycket tydligt att vårt KENT arbete med dess långsiktiga mål går hand i hand med våra styrdokument, både lokala och nationella. I utbildningsnämndens internbudget med verksamhetsplan för 2016/2017 kan man redan i ordförandens inledning läsa: ”All utbildning ska ta tillvara individens kreativitet, engagemang och nyfikenhet. Detta tillsammans med upplevelse av trygghet, trivsel och studiero ger barn och ungdomar förutsättningar att utveckla sina kunskaper och förmågor”

I verksamhetsmålet står det enligt följande: ” Barn och elever i våra verksamheter känner trygghet och trivsel. De får det stöd och den stimulans som krävs så att de kan utveckla sina förmågor så långt det är möjligt och så att deras kreativitet, engagemang, nyfikenhet förstärks och utvecklas. Ett fördjupat och dokumenterat analysarbete på alla nivåer leder till slutsatser som ligger till grund för att uppnå detta”

Eftersom vårt KENT uppdrag har en tydlighet i våra olika styrdokument finns det ingen återvändo. KENT arbetet är inte förhandlingsbart, KENT arbetet är meningsfullt. På vår studiedag pratade vi om förändringens 4 rum, som grundar sig på psykologen, författaren, docenten och forskaren Claes Janssens forskning kring vad som händer med individer, grupper och organisationer vid förändring. Syftet med att ta in Janssens teori på vår studiedag var att identifiera oss var vi befann oss och varför.

förändringens fyra rum (2)

Under ett förändringsarbete kan man ibland befinna sig i källarens självcensur och känna ett allmänt missmod med dålig stämning. Blicken riktas mot det gamla sanningar och omgivningen granskas istället för att blicka framåt eller mot sig själv. Känslan av att inte ha valt sin situation infinner sig. Hur ska jag göra för att gå vidare?

Då det gäller KENT arbetet var hela arbetslaget överens om att det är slöseri på tid och energi att befinna sig i källarens självcensur. Självklart ska vi jobba med KENT förmågorna kreativitet, engagemang, nyfikenhet och trygghet för att leda eleverna mot målet. Däremot kan själva formen/dokumenten kring målarbetet göra att man hamnar i källarens mörker och självcensur. Nu ligger det i våra händer hur vi utformar våra strategier. Hur eleverna har det och vad de få vara med om?  Vad leder vi eleverna mot, vilka synliga bevis kommer vi få? Insikten av att vi har inflytande över ”hur” gör att allt genast känns så mycket enklare och meningsfullt. JA, till vårt fortsatta arbete!

Publicerat i Victoria Carlzon, Förstelärare F-3 | Lämna en kommentar

Att arbeta språkutvecklande och ämnesintegrerat med KENT i fokus, är det möjligt?

Postat den 11 april, 2016 av annavinqvist

Att se möjligheterna i allt jag tar mig för är ett motto för mig. Visst kan man stöta på hinder men det finns alltid möjligheter som gör att man kan kringgå de hinder man möter. I skollagen står det tydligt att ”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov” och eftersom det finns uppemot 25 elever i många klassrum är detta ingen simpel utmaning som man som lärare står inför. Dessutom står man ganska ofta ensam i klassrummet där samtliga elever ska utvecklas och utmanas utifrån den nivå där de befinner sig. Så, hur gör jag för att klara detta? Jag vidgar vyerna, skapar tid, arbetar med öppna uppgifter och enligt cirkelmodellen. Då jag undervisar i svenska och engelska har jag den stora förmånen att enkelt kunna samarbeta med andra ämnen och detta är något som jag gör ofta och gärna. Som tur är, har jag även fantastiska kollegor som gör detta samarbete möjligt. Såväl SO som NO är ganska tunga ämnen, de har minst sagt ett fylligt centralt innehåll som är obligatoriskt och som eleverna ska bearbeta på en relativt kort tid. Självfallet har även jag ett centralt innehåll att förhålla undervisningen till men mitt är något mer flexibelt. Till exempel står det i det centrala innehållet i kursplanen i svenska åk 4-6 att eleverna ska arbeta med följande:

Beskrivande, förklarande, instruerande och argumenterande texter, till exempel faktatexter, arbetsbeskrivningar, reklam och insändare. Texternas innehåll, uppbyggnad och typiska språkliga drag.                                                                                                                                                                                                                                  (Lgr11)

Här ser jag möjligheter – massor av möjligheter! Ett recept i hemkunskapen kan skrivas i samarbete med svenskan. En manual kan skrivas i ett samarbete mellan slöjden och svenskan där man även kan koppla in bilden genom att fotografera, filma eller måla det arbete som genomförts. Man kan skriva faktatexter om en historisk person (SO) eller om ett djur (NO) eller varför inte ett personporträtt om en känd musiker (musik). Man kan också skapa en tidning där samtliga texttyper kan finnas med och samtliga ämnen kan samverka. Som sagt – det finns många möjligheter och jag tror att ett ämnesintegrerat arbetssätt verkligen gynnar eleverna, både i deras språk- och kunskapsutveckling. Jag tror även att detta arbetssätt är ett måste för att lärare ska hinna med allt i det centrala innehållet där vi även skapar möjlighet för kollegialt lärande och sambedömning.

Som jag skrev ovan har jag fantastiska kollegor som jag samarbetar med. Bland annat Anna Liljeborg som undervisar NO i samma årskurs som jag. Tillsammans har vi haft ett par riktigt lyckade projekt. Förra terminen hade vi fokus på hållbar utveckling. Inom det här projektet undervisade Anna om miljö och olika energikällor under NO lektionerna. Hon introducerade nya svåra begrepp som eleverna skulle lära sig och så småningom själva kunna använda i tal och skrift. Eleverna fick spela spel med orden och laborera med dem för att förstå dem bättre. Under svensklektionerna återkopplade vi till Annas undervisning och de nya begreppen. Vi diskuterade hållbar utveckling och eleverna fick tycka till och argumentera för sina åsikter kring ämnet. Vi läste olika insändare som berör hållbar utveckling, skrev en insändare tillsammans och tillslut fick eleverna skriva insändare på egen hand. När vi hade kommit såhär långt var de flesta elever väl förtrogna med begreppen och det skolspråk som hör till hållbar utveckling. De var redo för nästa steg där de skulle skriva ett reportage om miljö. Under vårt skrivande använde vi oss av cirkelmodellen vilken är en språkutvecklande metod som jag förespråkar. Dessutom går den att använda oavsett vilket ämne man undervisar. Genom att först bygga kunskap och begrepp inom ett ämne (hållbar utveckling) kunde eleverna lättare ta till sig och studera exempeltexter av såväl insändare som reportage inom ämnet. Sedan skrev vi korta exempeltexter tillsammans och gick igenom texternas uppbyggnad, struktur och språk. Efter det var det inga svårigheter för eleverna att producera egna texter. De hade lärt sig begreppen och förstod texttypernas uppbyggnad. Samtliga elever kom igång direkt och de visste exakt vad de skulle göra. De fick även arbeta mycket med kamratrespons under skrivandets gång och på så sätt hjälpa varandra med deras texter och resonera kring hur de kunde utveckla sina texter rent språkligt. Hade de verkligen förklarat begreppen så att läsaren skulle förstå? Fanns det en röd tråd? Stämde kompisens text in på texttypen? Eftersom uppgifterna var ”öppna” så utmanades alla elever att skriva utifrån sin förmåga.

cirkelmodellen (1)

När vi sedan gick över till arbetsområdet olika energikällor fick eleverna hålla en paneldebatt där de argumenterade kring de olika energikällorna. Vi började med att titta på paneldebatter på TV för att eleverna skulle förstå hur en paneldebatt går till. Vad krävs av mig som elev? Hur ska jag förhålla mig i denna situation?  Vi diskuterade argument och motargument och konsten att kunna argumentera utan att bli otrevlig. Inför deras egen paneldebatt fick eleverna en energikälla tilldelad som de skulle fokusera extra på och fördjupa sig i. Detta fick de göra i olika energigrupper vilket skapade bra språkutvecklande diskussioner. Hur kan vi få andra att tycka att biogas är en bra energikälla? Vilka fördelar finns? Vilka nackdelar? Hur påverkar vår energikälla miljön i ett längre perspektiv? Tillsammans satt eleverna i de olika energigrupperna och diskuterade vilka argument de kunde använda när de sedan skulle sitta ensamma och debattera mot de andra energikällorna. Här kunde de även hjälpas åt att hitta nackdelar med de andras energikällor. Detta var ett lyckat koncept, inte bara ur ett språkutvecklande perspektiv, utan det gjorde även att eleverna kände sig väl förberedda och trygga inför debatten.

Såväl insändare, diskussioner, reportage och paneldebatt nådde generellt höga resultat. Alla lyckades och som jag skrev i citatet i början av detta inlägg anpassades undervisningen till elevernas förutsättningar. Vi fick även in en hel del av det centrala innehållet från både NO-ämnen och svenska i ett och samma arbetsområde. Dessutom fick vi som lärare möjlighet att sambedöma samt diskutera elevernas prestationer och framsteg.

Det här var kreativa, språkutvecklande undervisnings- och redovisningssätt. Eleverna var nyfikna på varandras debatter och texter. De var engagerade i samtliga uppgifter och kändes trygga när de satt längst fram i klassrummet och argumenterade för sina energikällor. Det är häftigt att se 11-åringar debattera på detta sätt och vi som lärare var väldigt stolta över deras prestationer. Vi såg synliga bevis för att vi lyckats med KENT, ämnesövergripande arbetssätt samtidigt som vi arbetat språkutvecklande.

Allt är möjligt och tillsammans når vi längre!

Namnlös

Anna Vinqvist                            Förstelärare F-9

Publicerat i Anna Vinqvist | Lämna en kommentar

Att skapa nyfikenhet…

Postat den 3 april, 2016 av Therese

Att barn föds nyfikna är något som de flesta är överens om. Under sina första år upptäcker de världen, både med sin mun, sina händer och sina ögon. Som trebarnsföräldrar har jag och min man alltid fascinerats av deras upptäckarlust och deras glädje när de har fått vara med om och uppleva nya saker. Nu har alla mina barn nått skolåldern och de är inte riktigt lika lätta att underhålla som de var som treåringar och det är ju inte så konstigt. Deras erfarenhet har växt och världen blir i deras ögon mindre för var dag som går.

Så hur gör man då för att behåll barnens nyfikenhet på att lära sig nya saker hela vägen upp genom vårt skolsystem? De finns självklart saker som intresserar dagens barn, men det är ju inte precis så att eleverna rakt av kan få välja vad de vill lära sig i skolan, utan vi har både ett centralt innehåll och förmågor i våra kunskapskrav som styr vad de ska lära sig. Hur får vi då våra elever att se fram emot sina lektioner och dess innehåll? Hur får vi dem att vilja lära sig mer och ta egna initiativ i sitt lärande? Detta är inga helt lätta frågor att knäcka och jag som har arbetat som lärare i 15 år anser att svaret på dessa frågor ändras över tid. Det som fascinerade elever för tio år sedan är idag ointressant för många. Detta faktum är viktigt att ha med sig när vi lärare klurar på hur vi ska lägga upp vår undervisning för att skapa nyfikenhet. Det är också det som på sätt och vis är det fantastiska med att vara lärare, att var dag är den andra olik och att man aldrig vet vad som ska hända.

I vårt KENT-arbete ska vi detta år prova olika strategier för att få eleverna kreativa, engagerade, nyfikna och förändringsvilliga. Den senaste tiden har vi i mitt arbetslag 4-6 fokuserat på nyfikenhet. Vi har provat olika strategier i undervisningen och mätt deras effekt genom att se hur nyfikna eleverna har blivit. Detta arbete är långt ifrån avslutat men jag tänkte här och nu berätta lite om vad vi har gjort och vad vi hittills har sett.

När vi arbetar med detta utvecklingsarbete börjar vi med att sätta upp vilka strategier som vi ska använda. Kring nyfikenhet har vi använt oss av spännande och intresseväckande uppstarter, lektioner som har avslutats med ”cliffhangers” inför nästa lektion, vi har gett ledtrådar till kommande lektioner på klassrumsdörren m.m. Att sedan bara fråga eleverna om de blev nyfikna av våra lektioner säger inte alltid så mycket, utan istället har vi letat efter synliga bevis på nyfikenhet hos eleverna. De synliga bevisen kan t.ex. vara att eleverna kommer i tid till lektionerna för att inte missa eventuella spännande uppstarter, att de har förkunskaper inför kommande lektionsinnehåll eftersom de har knäckt våra ledtrådar eller gåtor på klassrumsdörren, att de diskuterar kring lektionsinnehållet med varandra vid andra tidpunkter än själva lektionen etc. En period körde vi också med ”Veckans fråga” där eleverna fick komma med önskemål om frågor att diskutera. Varje måndag frontade vi sedan en ny fråga och eleverna fick i uppdrag att under veckan bilda sig en åsikt och förbereda sig inför fredagens diskussion i klasserna.

Vi har under de tolv veckor som vi har fokuserat på strategierna för nyfikenhet faktiskt kunnat se en hel del synliga bevis. Att avsluta med cliffhangers har varit extra effektivt och verkligen fått många elever sugna på kommande lektioner. Även ledtrådar på dörrarna har engagerat och många elever har tyckt att det har varit kul att komma in på lektionen och faktiskt veta något om lektionen som inte alla andra har koll på.

I veckan har jag byggt termosar av dricksglas med mina fyror på tekniklektionerna och idag var det dags att testa dem. När vi för ett par veckor sedan pratade lite om nyfikenhet på att lära sig nya saker i skolan, hade jag en inte så fullt skolmotiverad pojke som sa ” Det finns väl inget i skolan som kan göra mig nyfiken!”. När han och hans grupp idag var femte minut skulle mäta temperaturen i termosen för att se hur mycket den sjönk såg jag att nyfikenheten lyste i hans ögon. Han satt med timern på mobilen och räknade ner sekunderna tills de skulle få mäta igen och då kunde jag inte låta bli att smyga fram till honom och säga att jag tycker mig se en viss nyfikenhet i hans agerande. Han tittade då upp på mig, log stort och sa ”Det har du ju rätt i, nu är jag faktiskt nyfiken!” Det är stunder som dessa som gör att jag älskar mitt yrke så mycket som jag faktiskt gör…

Therese Stern          Förstelärare åk 4-6

Publicerat i Therese Stern | Lämna en kommentar

Att leda mot målet

Postat den 21 mars, 2016 av ceciliahedstig

Hur gör vi då för att få våra elever att utveckla KENT? Redan när vi satte upp vårt huvudmål till år 2020 att ”våra elever äger entreprenöriella kompetenser och ser en helhet i sitt lärande” valde vi ut delmål att arbeta med under ett eller två läsår. Från och med höstterminen fokuserar vi nu på det första delmålet: Eleverna är kreativa, engagerade, nyfikna och förändringsvilliga. Vi har i lärarkollegiet vänt ut och in på ordens betydelse och vi har också förberett oss genom att bestämma hur målarbetet ska följas upp. Allt inspirerat av Christer Westlund. Jag kommer i detta inlägg att beskriva lite hur vi i arbetslag 7-9 har börjat det spännande arbetet att just leda eleverna mot målet och i kommande inlägg kommer ytterligare tankar kring detta arbete.

Tidigare förändringsarbete har oftast handlat om hur eleverna har det under tiden de är i skolan och vi har haft åtskilliga sociala mål att arbeta med. Vi har också varit duktiga på att sätta upp mål kring vad vi som lärare ska göra, t.ex. olika aktiviteter eller pedagogiska metoder som formativ bedömning. Vad som är nytt för oss i detta KENT-arbete är att vi som lärare i stället ska fokusera på vart vi vill leda eleverna, hur vi vill att de ska vara när vi har arbetat med vår målsättning i 5 år. Då blir det plötsligt så spännande att observera och börja kommunicera med eleverna och frågor dyker upp. Vad händer med eleverna när vi gör si eller så? Vilka strategier tror vi på? Vilka aktiviteter får effekt? Vad tycker eleverna om den här övningen? Vad tycker de att vi ska göra för att utveckla KENT?

När vi började i höstas behövde vi på något sätt fundera på var eleverna står idag. Hur kreativa, engagerade, nyfikna tycker de att de är? Hur KENT tycker de att vår undervisning är? Vad vill de möta för undervisning för att utveckla KENT? Ja, frågorna blev snabbt många och vi kände att vi behövde börja med en kartläggning tillsammans med våra elever. De första tolv veckorna bestod därför bl.a. av en kartläggning där eleverna synliggjorde sina känslor före, under och efter olika arbeten i alla ämnen. Vi ville också ta reda på hur varierad vår undervisning är idag då just variation var en av de nyckelstrategier som vi satte upp från början. De kännetecken vi ville se var nyfikna elever som visade positiva känslor, ville prova olika sätt att lära och aktivt komma med egna förslag. Vi fick fram väldigt intressant information och det visade sig, inte särskilt förvånande, att vi hela tiden behöver anpassa oss till de olika elevgrupper vi har och kunde se mönster hur vi bäst väcker nyfikenhet och engagemang i de olika klasserna. Det visade sig också att vi redan var duktiga på att variera vår undervisning för att väcka elevernas nyfikenhet så den strategin var befäst.

I vårt fortsatta arbete har därför kommunikation med våra elever varit viktigt. Det är så lätt att tro att vi lärare vet av vår erfarenhet och så planerar vi hur vi tror blir bäst och glömmer det viktigaste, nämligen att om vi ska kunna leda våra elever mot målet som handlar om hur vi vill att våra elever ska bli så måste vi involvera våra elever i målarbetet ända från början.

Cecilia Hedstig          förstelärare 7-9

Publicerat i Cecilia Hedstig | Lämna en kommentar

Alla skrattar på samma språk

Postat den 15 mars, 2016 av varldenilammhult

Människan har emigrerat sedan urminnes tider och anledningen till att man väljer att lämna sitt land för ett annat är lika många som det finns träd i skogen. De människor som inte gör det självmant bär med all säkerhet med sig sorg i sitt hjärta vilket innebär att vägen blir extra lång. Att bli bemött med ordet ”välkommen” kan betyda världen för dem, så tillåt dig själv att uttala det!

De allra flesta har någon i sin bekantskapskrets med annan härkomst och kanske har man själv valt att söka lyckan någon annanstans i världen? Hur det än är är vi alla människor av kött och blod och ingen är mer värd än någon annan. Alla har lika rätt till ett lyckligt liv!

Vi vet alla att Lammhult är Smålands möbelrike. Människor skall absolut inte jämföras med möbler men om vi leker med tanken på hur många olika sorters möbler det finns så kan man med all säkerhet säga att världen finns i Lammhult – och vilken fantastisk värld det är!

På Lammhults skola går det ca 400 elever. En tredjedel av dessa är nyanlända. Med nyanländ avses den som har varit bosatt utomlands och som numera är bosatt i Sverige eller ska anses bosatt här och som har påbörjat sin utbildning efter höstterminens start det kalenderår då han eller hon fyller sju år. Mitt försteläraruppdrag går ut på att möta dessa elever samt arbeta för att inkludera dem i vår verksamhet. Detta kräver engagemang men även förståelse och målmedvetenhet. Nyckelord i detta arbete är höga förväntningar, translanguaging, studiehandledning, kompetenta lärare, samarbete och flexibilitet. I mina blogginlägg framöver kommer jag komma in på dessa termer lite närmre.

I och med de nya riktlinjerna sedan 1 januari 2016 ställs det högre krav på Sveriges skolor. Vi är skyldiga att kartlägga nyanlända elevers kunskaper och färdigheter och de ska inom två månader ha en färdig ”skolplan”. Allt går om man vill och på Lammhults skola står vi väl rustade inför denna utmaning! Kollegiet innehar en fantastisk kompetens och tillsammans med våra språkstödjare bygger vi broar till såväl det svenska språket som mellan människor för att skapa den helhet som är så viktig.

Det talas ofta om integrering när nyanlända kommer på tal. Vi väljer att istället tala om inkludering. Inkludering innebär att helheten ska anpassa sig till delarna istället för att delarna ska anpassa sig till helheten.

Forskning visar att inkludering hänger på ett enda ord: vilja, vilket också är nyckeln till framgång! Att skapa ett intresse och en vilja för att nyanlända elever är allas ansvar och inte en enskild lärares är även det en del av mitt uppdrag.
Följande fem kriterier måste uppfyllas för att vara en inkluderande skola:

• Gemenskap på olika nivåer
• Ett enda system (till skillnad från ett för ”vanliga” elever och ett för elever i behov av stöd)
• En demokratisk gemenskap
• Delaktighet från eleverna
• Att olikhet ses som en tillgång

Specialpedagogikforskare och docent, Kerstin Göransson säger:
”Skolan ska kännetecknas av en demokratisk gemenskap, där alla elever är delaktiga, en miljö där elever har möjlighet att utvecklas och lära sig och där olikheter ses som en tillgång”.
Genom att arbeta på ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt når vi alla elever. Genom att arbeta med KENT når vi dessutom kreativitet, engagemang, nyfikenhet och trygghet. Således kan vi uppfylla ovannämnda kriterier.

Konklusion: Invandrarfrågan är minst sagt het just nu och det är ömsom positiva skriverier, ömsom negativa. Människor sitter fast för att gränser är stängda – andra har lyckats ”landa” och kämpar för att skapa sig ett nytt liv där de har hamnat. En sak ska vi dock komma ihåg! Oavsett varifrån du kommer, vem som är din mamma och pappa, vilken hudfärg du har, vilket språk du talar, vilken religion du har, hur gammal du är, hur du ser ut och var du bor har vi alla en sak gemensamt: Vi skrattar på samma språk! Låt skrattet bli bryggan mellan de svårigheter vi ser framför oss och låt oss alla landa i det budskap Måns Zelmerlöw så vackert visade med sitt framträdande under finalen i Melodifestivalen i lördags: Man ska få vara sig själv och få bli hyllad för den man är, oavsett vad/var man är!

Georgina Charisis, Förstelärare F-9, Lammhults skola

Publicerat i Georgina Charisis, Förstelärare F-9 | Lämna en kommentar

Det måste väl finnas viktigare saker än KENT?

Postat den 8 mars, 2016 av Victoria Carlzon

Det skulle vara felaktigt att påstå att lärare sällan har det långtråkigt i sitt yrke. De allra flesta kan säkert skriva under på lärare aldrig har det långtråkigt, vilket givetvis både har en baksida och en framsida. Vissa triggas igång av ett relativt högt tempo med diverse olika krav och förväntningar, medan andra känner stress och svårigheter att fokusera på sitt arbete. När nya projekt dras igång kan detta föra med sig olika känslor och vi har alla olika sätt att ta emot nya uppgifter, och självklart spelar det en stor roll hur meningsfullt det nya upplevs.  I arbetslaget F-3 på Lammhults skola har vi (precis som resten av skolan samt övriga skolor i kommunen) fokus på KENT förmågorna kreativitet, engagemang, nyfikenhet och trygghet. Med hjälp av dessa förmågor vill vi främja elevernas entreprenöriella kompetenser och därigenom hoppas vi såklart på ännu bättre resultat. För att bemöta rubrikens frågeställning vill jag svara att det självklart finns viktigare saker än KENT arbetet, men för att skolan ska kunna möta upp den utveckling som sker i vårt samhälle känns det otroligt positivt och förmånligt att få jobba utifrån ett KENT perspektiv. Äntligen har vi fått ett långsiktigt mål som har en tydlig koppling till våra styrdokument!

I läroplanen för grundskolan 2011, kan man i det första kapitlet läsa att:

 ”Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därige­nom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap”.

Jag ser fram emot att genom denna blogg kunna dela med mig av hur och varför vi genom ett nytt pedagogiskt förhållningssätt jobbar mot entreprenöriella förmågor. Gå gärna in och läs under fliken ”Övergripande mål KENT” för att skaffa en förförståelse inför kommande inlägg i bloggen.

Victoria Carlzon        Förstelärare åk F-3

 

Publicerat i Victoria Carlzon, Förstelärare F-3 | Lämna en kommentar

Språkutvecklande arbete på Lammhults skola

Postat den 29 februari, 2016 av annavinqvist

Språkutvecklande arbete är onekligen i ropet just nu, vilket tar sig uttryck på många olika sätt. I det förlängda kollegiet på sociala medier lyfts frågan kring språkutvecklande arbetssätt flitigt. Många skolor står inför nya utmaningar då elevernas förkunskaper varierar och det är skolans ansvar att möta samt utmana samtliga elever. I realiteten är detta en enorm utmaning och det finns flera slutna grupper på Facebook där man söker och delar med sig av inspiration, material och konkreta modeller samt metoder. Även skolverket har uppmärksammat behovet och vikten av att man i skolan arbetar medvetet kring språket. De flesta har förmodligen hört talas om Läslyftet som nu genomförs eller planeras att genomföras vid många skolor runt om i Sverige. Även Lammhults skola kommer att delta i denna satsning under läsåret 2016/2017 där personal från F-9 inkluderas vilket jag, tillsammans med skolledare, har som uppgift att planera. I Lgr11, läroplanen för grundskolan 2011, står det i det första kapitlet att:

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika
möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina
möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.

Vidare står det i kapitel 2 som ett övergripande mål att:

Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola
• kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och
nyanserat sätt,

Ovanstående citat visar tydligt att samtliga lärare har ett ansvar kring elevernas språkutveckling i det ämne man undervisar. Innan Läslyftet introduceras på skolan har vi valt att ta del av det språkutvecklingspaket som Skolverket tillhandahåller. Syftet är att stödja samtliga lärare i skolans alla ämne i arbetet med att utveckla undervisningen så att elevernas språk- och kunskapsutveckling gynnas. Mina blogginlägg kommer denna termin handla om språkutveckling. Dels kommer jag reflektera kring den satsning vi nu gör ur ett F-9 perspektiv och dels kommer jag blogga om hur man konkret kan arbeta språkutvecklande i klassrummet.

Lammhults skola är uppdelad i tre olika enheter: F-3, 4-6 samt 7-9 i olika byggnader. Samtliga lärare på F-9 deltar i det språkutvecklande arbetssättet som sker såväl i arbetslag som i ämneslag. När vi träffas i ämneslag skapar vi möjligheter för lärarna att träffas och föra kollegiala diskussioner över stadierna. Vi får även en god inblick i hur det språkutvecklande arbetet ser ut på de olika enheterna samt vilka möjligheter och utmaningar som vi anser finns. Totalt träffas vi vid fem tillfällen under terminen.

Första diskussionstillfället genomfördes i mitten av februari och skedde då i arbetslag. Detta för att få en första inblick i hur arbetet med språkutveckling ser ut på skolan och de olika stadierna. Summeringen av anteckningarna från diskussionerna blev tänkvärda. Många kände igen sig i det material de tagit del av från Skolverket. Att flertalet lärare kände sig väl bekanta med litteraturen och filmer är givetvis positivt. Gemensamt för samtliga stadier är utmaningen kring att nå samtliga elever inom klassrummets ramar. I litteraturen inför träffen lyftes särskilt två begrepp, vardagsspråk och skolspråk. En av lärarens uppgift är att möta eleverna där de befinner sig, utmana dem och bygga broar till det skolspråk de så småningom förväntas behärska. Då många elever har olika vardagsspråk är detta givetvis en stor utmaning. Eleverna har samma mål men olika förkunskaper. Så hur gör vi? Hur lyckas vi som lärare? Något som vi grunnar på inför nästa träff är flippat klassrum, inläsningstjänst, ämnesintegrerat arbete och ”öppna uppgifter”. I nästa inlägg kommer jag även lyfta en metod som har visat på goda effekter gällande såväl språk- som kunskapsutveckling.

Väl mött!
Anna Vinqvist                  Förstelärare F-9

Publicerat i Anna Vinqvist | Lämna en kommentar

Vem är KENT?

Postat den 17 februari, 2016 av Therese

I Växjö kommun, där vår skola är placerad, beslutade man för ett par år sedan att alla skolor ska arbeta med KENT. Frågan spred sig då ”Vem är KENT?”. De visade sig snart att KENT inte var någon person, utan bokstäverna symboliserade egenskaper som Växjö kommun vill att alla elever på skolorna runt om i kommunen ska förvärva under sin skolgång. Det utvecklingsprojekt som presenterades för skolorna kom därför att handla om hur vi ska arbeta med att göra alla våra elever Kreativa, Engagerade, Nyfikna och Trygga.

Projektet har redan pågått i ett antal år. I samarbete med Christer Westlund och meuniverity har först skolledarna, därefter förstelärare och utvecklingsledare för alla skolor, utbildats i hur man på ett effektivt sätt kan arbeta med skolutveckling och vad KENT kan innebära i praktiken. Under detta år skrev också varje skola en målformulering för KENT-arbetet. Är någon nyfiken på denna finns den att hitta som en egen flik här på bloggen. Detta läsår har sedan projektet satts igång på allvar på alla skolor och nu är arbetet i full gång. Här i Lammhult är vi tre förstelärare som arbetar med KENT som utvecklingsprojekt och vi tänker på denna blogg bl.a. berätta om hur arbetet med detta fortlöper på vår skola.
Therese Stern     Förstelärare åk 4-6

Publicerat i Therese Stern | Lämna en kommentar