Det kan tyckas vara en tuff utmaning att dramatisera en saga på svenska som nyanländ elev, men om ni kunde se/känna den glädje och förväntan som växt fram under övningar och repetitioner skulle ni också våga gå ”all in!” Kreativiteten flödar kring såväl scenkläder som rekvisita, engagemanget går inte att ta miste på i deras yviga rörelser och förmåga att hänga med i handlingen, nyfikenheten strålar ur ögonen på dem i väntan på hur kompisen skall tala och agera och tryggheten är väl förankrad hos var och en av dem då de VET att antingen kompisen eller vi som personal finns där och stöttar upp OM det nu skulle gå fel!
Imorgon är det dagen med stort D. Dagen då de både som individer och grupp ställs framför skolans förskoleklass, lågstadium, föräldrar och vänner med mål att lyckas! Lyckas tala rätt, spela rätt, agera rätt men framförallt kännas rätt! Jag vet inte hur många som kommer (våga) dyka upp men jag vet att det har varit en fantastisk process från början till slut och jag vet att eleverna är genuint nöjda med sig själva. Alla har utvecklats på sitt sätt, alla spelar roll, alla är viktiga, alla har ansvar, alla KAN!
Vi har tillsammans, gemensamt, stött och blött sagan om de tre små grisarna från första till sista sidan och då menar jag inte bara sagan i sig. Vi har pratat familj, flytt, instrument, ljud, takt, material, vänlighet, glädje, rädsla, hjälpsamhet, list, samarbete, ansvar, beteende o.s.v. o.s.v. Eleverna har fått prata om sagan, presentera den utifrån sitt perspektiv, övertyga varandra om vilket slut som är ”rätt”, arbetat med läsförståelseuppgifter, målat, kopplat ihop ord med bild, kronologisk ordning o.s.v. o.s.v. Några kände inte till handlingen alls medan andra hade goda minnen från antingen skolan eller en familjemedlem som berättat/läst sagan för dem. Utifrån EPA har vi sedan skapat en produkt som tillsammans bildar en röd tråd för samtliga inblandade!
Vad är då vinsterna med detta projekt? Ämnesövergripande arbete absolut, samarbete absolut, men naturligtvis och först och främst att vi genom språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt nått samtliga elever från årskurs ett till årskurs sex utifrån samma tema! Alla har utmanats, alla har implementerat kunskaper, alla har pressats utifrån individuell grad och imorgon står vi alla enade, stabila på samma grund att riva av Lammhults skolas första teaterföreställning av nyanlända elever någonsin!
Avslutningsvis: Att våga möta de höga förväntningar jag som lärare ställt på samtliga elever i klassen kräver mod. Jag är ofantligt stolt över att mina elever tagit sig an min utmaning på det sätt de gjort och tackar dem för en fantastisk arbetsinsats! Jag är övertygad om att jag kommer vara minst lika stolt imorgon efter föreställningarna som jag är nu ikväll, men med anledning av viss nervositet avslutar jag med följande citat:
Sätt igång! Bara på det sättet kan det omöjliga bli möjligt! – Thomas Carlyle
/Georgina Charisis, Förstelärare F-9