Den senare delen av den här terminen har KENT-arbetet på 7-9 haft två olika inriktningar. Först arbetade vi med begreppet kreativitet och utmanade eleverna att på tio veckor känna att de faktiskt hade ökat sin egen känsla av att vara kreativa. Sedan tog vi tag i sista ordet i vårt delmål – nämligen att försöka få våra elever mer förändringsvilliga. Här kommer en sammanfattning av hur det arbetet gått till.
För det första behövde vi pedagoger inom arbetslaget reda ut vad begreppet kreativitet verkligen stod för. Att det är skillnad mellan att vara kreativ och ha bra fantasi. Att det inte är självklart att man är kreativ bara för att man har en bra fantasi utan att kreativitet också står för någon form av handling eller aktivitet. Att man oftast i en kreativ process får energi och bara vill vidare och att man kan träna upp sin kreativitet.
Inom forskning kring kreativitet finns det ett namn som ständigt återkommer i samband med spännande, tänkvärd och intressant forskning: Mihaly Csikszentmihalyi. Han har gjort sig känd för något som har kallats positiv psykologi med sitt arbete om lycka och kreativitet och framför allt om begreppet flow som han menar är det tillstånd där människor är som lyckligast. Det är ett tillstånd av koncentration då man är totalt absorberad i den aktivitet som man håller på med. Kan vi lyckas få våra elever att uppleva detta flow i skolan? Det blir en av våra utmaningar framöver.
Den här gången började vi försiktigt med korta kreativitetsövningar i skolans olika ämnen. Alla elever skulle möta dessa övningar många gånger varje vecka och lärarna planerade allt från ordlekar, problemlösning, bildskapande och nyskapande idrottslekar. Alla sinnen fick vara med. Eleverna svarade på en enkät före och efter och det visade sig faktiskt att majoriteten av våra elever tyckte att deras kreativitet hade ökat under den här tiden. Detta verkar mycket lovande inför vårt fortsatta arbete med att utveckla de entreprenöriella kompetenserna hos våra elever.
Förändringvillighet kan nog uppfattas som ett tufft ord av de flesta lärare. Vi arbetar ju så hårt med att skapa trygghet i klassrummen med strukturer och återkommande rutiner. Och det ordet blev verkligen en utmaning för oss. I arbetslaget kom vi fram till att varje elev behöver känna sig trygg först för att kunna bli modig och visa vilja att prova nya saker. Att Lammhults skola är en mångfaldsskola med ett stort inflöde av nyanlända elever blev ytterligare en utmaning. Flera elever har precis börjat lära känna varandra. Därför leddes vi in på ett spår att kombinera social gemenskap och brobyggande över kulturgränser med att träna förändringsvillighet och vårt LIVSCAFÈ kom till. Vi har i skrivande stund haft vårt Livscafé vid två tillfällen där vi slumpvis lottat eleverna från åk 7, 8, 9 och FBK att ingå i 20 olika grupper för att träffas, fika och diskutera ett förutbestämt ämne. Vi ska fortsätta med detta en gång varje vecka fram till sommarlovet. Varje gång kommer eleverna att få möta nya ansikten och förhoppningsvis blir de lite modigare för varje gång och tycker att det där med förändringar faktiskt inte är så farligt. Jag ser med spänning fram emot fortsättningen och får återkomma med en utvärdering i nästa inlägg.