Att stanna upp och fundera – då små idéer blir stora

Så här i början av en ny termin är nog alla lärare och elever sugna på att blicka framåt och fundera över vad som ska hända under våren, vad man ska göra och hur man ska jobba. Terminsplaneringar börjar fyllas i av flitiga ämneslärare från första arbetsdagen och kalendarium ända fram till sommaren delas ut. Min egen kalender fylls snabbt med planerade aktiviteter och lediga veckor och dagar markeras. För niorna är vårterminen full av viktiga datum med nationella prov. Det tar en vecka sedan känns julledigheten långt borta och många idéer som då poppade upp kring nya häftiga arbetsområden är som bortblåsta.

Det känns som om allt som ska ske under våren redan är förutbestämt och gamla mönster och vanor har blivit utgångspunkt för hur arbetet ska bedrivas. För den som hade stora idéer finns inte mycket utrymme kvar att försöka fånga kollegors intressen att hänga på för att lyckas förverkliga dem. Alla har redan fullt i sina planeringar. Känns detta igen?

Jag har under julledigheten funderat på svårigheterna med att bedriva utveckling i skolans värld, då den är väldigt komplex och är beroende av schema, organisation och planering. Det känns som om det hade varit lättare att starta om allt från början, bygga upp skolans organisation på ett helt nytt sätt. De entreprenöriella förmågor som vi ska utveckla i skolans KENT-arbete och som ska genomsyra vår verksamhet påminner hela tiden om att det borde gå lättare om det fanns ett annat sätt. Om jag som lärare i vårt system känner att de stora idéerna bleknar bort, hur känns det då för våra elever? Så min stöttefråga blir att antingen fundera vidare kring hur en KENT-skola ska vara organiserad eller börja fundera på hur jag kan agera här och nu. Jag väljer det senare, att vara här och nu.

Att just stanna upp och fundera på det som har varit, varför det gick som det gick, hur vi har arbetat och vad det fick för resultat. Att gå på djupet i en betygsanalys på både gruppnivå och individnivå kopplat till den egna undervisningen och organisationen. Fundera över vad man egentligen tog för kliv under hösten när det gäller skolutveckling och vad man tog till sig, tränade på och började förändra i sin undervisning. Små viktiga steg till en bättre skola. Sådant som är lätt att missa i farten när vi hela tiden blickar framåt. När hade jag riktigt bra lektioner under terminen? Varför blev det så? När lyckades jag fånga eleverna och få dem att anstränga sig det där lilla extra? Hur lyckades vissa elever äntligen nå betyg eller höja sina betyg? När kände jag extra mycket arbetsglädje? I vilka sammanhang hade vi riktigt bra kollegiala samtal i arbetslaget?

Så mitt tips är att ställa er dessa frågor och minnas det som verkligen var bra, skriva ner det framför er och titta på det. Går det att finna något mönster? Mina svar blev väldigt tydliga. Nya saker att testa genom läslyftet eller KENT-strategier fanns med flera gånger. Här delar jag med mig av några av mina guldkorn:

  • Att genomföra kooperativa aktiviteter i klassrummet skapade aktiva, positiva elever och ett roligare klassrum.
  • Att få hjälpa elever på läxhjälpen efter skolan gav både bättre resultat och var fantastiskt roligt de gånger jag tog mig tid till det.
  • Att undervisa en liten grupp FBK-elever i bild under hösten gav mig också stor arbetsglädje.
  • Att ta vara på saker i stunden, överraska, ta upp något aktuellt för diskussion, göra något oväntat, gav närvarande, nyfikna elever och jag hade roligt.
  • Att texter kan vara så svåra att förstå. Läslyftet gav mig ett nytt perspektiv, flera intressanta samtal med kollegor och påverkade faktiskt mina lektionsupplägg.
  • Samtal med elever i korridoren, utanför lektionstid var viktigt för att skapa relationer och för att jag skulle bli glad.
  • Genomtänkta lektioner, där jag använder en lektionsplanering på tavlan gav ordning och reda och struktur och förenklade mitt ledarskap så att jag kunde vara glad, positiv och tydlig.

 

Genom att ha de egna framgångsstrategierna som utgångspunkt när vårens arbete ska planeras infinner sig en trygghet och en tydligare väg att gå utkristalliserar sig.

För mig blev det väldigt tydligt, både jag och eleverna arbetar bättre när vi känner varandra, har roligt och när vi förstår.

Cecilia Hedstig                             Förstelärare 7-9

Det här inlägget postades i Georgina Charisis, Förstelärare F-9. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.