I detta inlägg ska jag försöka reda ut hur vi har tolkat kooperativt lärande och hur vi har använt det som en strategi i vårt pågående KENT-arbete på 7-9. (KENT är ju ett utvecklingsarbete i Växjö kommun där vi tror att vi kommer att förbättra våra elevresultat om vi aktivt arbetar med kreativitet, engagemang, nyfikenhet och trygghet)
Under de senaste sex veckorna har lärarna fått fördjupa sig i de strukturer som går att finna på bloggen kooperativt.com och hämta inspiration till sin undervisning. Jag snappade upp denna nyskapade sida i somras och började fundera på om det var något för oss. Jag fick med mina kollegor på att det var värt ett försök och vi satte en strategi med målet att genomföra aktiviteter i denna anda varje dag i alla ämnen. De effekter som vi förväntade oss att se var: Eleverna samarbetar, kommunicerar med varandra och är aktiva på lektionerna. De visar förväntan, nyfikenhet, engagemang och kreativa lösningar. De blir modigare efter hand och visar vilja att förändra invanda lektionsmönster. Alltså hoppades vi på att strukturerna inom kooperativt lärande (KL) kunde ge oss utveckling på alla delarna i vårt delmål: Eleverna är kreativa, engagerade, nyfikna och förändringsvilliga. Då drygt en tredjedel av våra elever är nyanlända hoppades vi också på att vi med hjälp av KL-strukturer fick en mer inkluderande undervisning och elever som lär känna varandra bättre över kulturgränserna.
Ni undrar säkert då vad KL är för magisk verksamhet och vad som egentligen menas med strukturer inom KL. Niclas Fohlin, Jenny Wilson och Lisa Westman skriver på sin blogg:
Kooperativt lärande är olika innehållslösa strukturer där du som lärare organiserar människor att lära sig i par och grupper där varje individs bidrag i olika övningar bidrar till att hela gruppen lär sig. Det är strukturer som är uppbyggda utifrån vissa fasta principer för elevaktivt lärande där du som lärare styr grupper att lära sig sprida kunskaper, uttrycka sig och samarbeta. Strukturerna inom Kooperativt lärande bidrar till ett sociokulturellt lärande på riktigt där grundsynen härstammar från ett socialkonstruktivistisk synsätt; att lärande sker bäst i samtal och interaktion mellan människor.
Inom denna blogg har vi tagit inspiration från flertalet kända pedagogforskare och professorer och listan skulle bli lång (Dylan William, James Nottingham, Carol Dweck, Johnson & Johnson, Spencer Kagan, Schlomo & Yoel Sharan, Wendy Jollife, Elisabeth Cohen, Niel Davidsson, John Hattie, David Mitchells, Jonas Aspelin, Ann Ahlberg, Viljo Kohonen, Karin Forslund Frykedal, Kent Larsson och många fler!) kring de källor vi använder oss av för att definiera vår version av Kooperativt Lärande.
Ni som har arbetat med formativ bedömning och fick ta del av Dylan Williams tips för bättre lärande kanske kommer ihåg vilken kick det var att få testa skrivtavlor, färgade plastmuggar, No-hands-up m.m. Kunde det verkligen vara så enkelt att få alla elever aktiva och varför har vi inte kommit på det tidigare o.s.v? Ungefär samma känsla fick vi nu. Att kunna hämta färdiga idéer kring formen för undervisningen i klassrummet och få fylla dessa efter eget huvud har varit fantastiskt, underlättat och gjort så att vi har fått upp ögonen för en annan typ av lektionsuppbyggnad.
Så frågan var bara: Hur tar eleverna emot detta och har vi kunnat se några önskade effekter? Vi som har testat dessa strukturer mest känner att vi är inne på rätt spår. I klassrummen finns lärpar som löser korta och längre uppgifter, olika varje gång. Vi har hemgrupper och expertgrupper som delar med sig av sina kunskaper. På väggen sitter ”Mötas på mitten-affischer” med delad begreppskunskap och vi har nyfikna elever som verkligen är engagerade! Kloka pennan, rollspel och kunskapsdelning på lekfulla sätt är annat som vi har testat och våra 7-9-elever anpassar sig nyfiket efter nya förutsättningar. Vid första avstämningen visade elevenkäten att ännu fler lärare behöver göra dessa aktiviteter oftare för att det verkligen ska ge effekt så därför satsar vi vidare på den här strategin under 6 veckor till och hoppas att det blir ett invant beteende att tänka: Vilken struktur passar det här arbetsområdet? På vilket sätt ska vi arbeta i grupp? Hur ska vi dela kunskapen med varandra? Ger detta ett socialt lekfullt lärandeklimat? O.s.v. Det ska bli spännande att se vad kooperativt lärande ger för utveckling på vår skola framöver.
Bildkälla: Pedagog Malmö.