Translanguaging – hur flerspråkighet kan användas i undervisningen

”I den svenska skolan finns i dag ett stort antal elever som har goda kunskaper i ett annat språk än skolspråket svenska, men många lärare är inte medvetna om att detta språk kan vara en resurs för lärandet. Lärare kan se det som en brist i skolarbetet att elevernas svenskkunskaper inte räcker till för den kunskapsinhämtning som kursplanerna kräver, men ser inte möjligheten att ta hjälp av det som eleverna redan har i sin kappsäck”. (Gudrun Svensson, Svenskläraren 3, 2015.)

Svensson menar att elevers förstaspråk kan vara en resurs för lärande och istället för att se bristande kunskaper i skolspråket svenska som ett hinder borde lärare se möjligheterna i det eleverna har med sig. Jag håller såklart med helt och fullt vilket är varför jag, i mitt dagliga arbete så långt som det är möjligt, utgår ifrån arbetssättet translanguaging.

Translanguaging är processen där en individ använder samtliga språkliga resurser samtidigt för att förstå, prata, skriva och så vidare. Translanguaging innebär alltså undervisning med medvetet och strategiskt utnyttjande av elevernas flerspråkiga resurser i klassrummet. Begreppet myntades 1996 av Cen Williams från Wales. ”Trans” syftar på att överskrida socialt konstruerade språkstrukturer. USA, Canada och Indien använder den pedagogiska modellen flitigt. I Sverige finns ett begynnande intresse, främst inom svenska som andraspråk. Ofelia Garcia, ledande professor från USA, talar om två principer inom translanguaging: social justice och social training. Social justice innebär att alla språk är lika mycket värda samt att alla språk är en källa till kunskap. Läraren ska ha en positiv attityd gentemot alla språk i klassen och arbeta för att även eleverna ska inta denna attityd. Social training handlar om arbetet i klassrummet och hur man ska använda elevernas språkliga resurser på ett strukturerat sätt. Läraren ska alltså ha en fortlöpande tydlig pedagogisk strategi som fokuserar på hur elevernas förstaspråk kan integreras i undervisningen. Läraren måste vara medveten om att flerspråkighet och litteracitet ska utvecklas gemensamt samt att processen kräver varaktighet och utvecklas över tid. Undervisningen ska hållas på en åldersrelaterat hög kognitiv nivå med fokus på det språkliga i meningsfulla sammanhang.  Ovanstående är en tuff uppgift men nog så viktig här på Lammhults skola då 1/3 av våra elever är nyanlända/har ett annat modersmål än svenska. Här är alla elever alla vuxnas ansvar vilket är varför vi måste arbeta ”rätt” så att de kan nå så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar och behov.

Enligt Svensson har translanguaging ännu inte fått genomslag i den svenska skolverksamheten, inte ens i skolor med många flerspråkiga elever som använder svenska som språk för lärande i skolan men talar ett annat språk i hemmet. Första- och andraspråket används därmed i olika domäner och elevernas språkliga kunskaper vävs inte samman och utvecklas inte parallellt. Här måste vi alla ta oss en funderare och ställa oss frågan VARFÖR vi väljer att inte tillvarata på elevens hela repertoar när forskning klart visar att när lärare öppnar upp för flerspråkig pedagogik så aktiveras elevers bakgrundskunskaper och deras engagemang ökar samtidigt som utnyttjandet av redan tillägnade språkliga resurser leder till utvidgad och fördjupad förståelse för det skolrelaterade språk som används i undervisningen.

Det är min förhoppning att translanguaging snabbt skall spridas då arbetssättet går helt i linje med de heterogena grupper vi lärare möter i klassrummet. Likväl önskar jag att organisationen av nyanländas lärande i klassrummen blir så pass transparent att inkludering framöver inte handlar om ett vi och dem-tänkande utan om hur samtliga, oavsett språk, social och kulturell bakgrund skall nå så långt som möjligt. Vår skolas tillgång till språkstödjare/studiehandledare/modersmålslärare ger oss alla förutsättningar att utgå ifrån translanguaging som arbetssätt. Det i kombination med språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och ett KENT-perspektiv tror jag ger oss starka elever med stabila utvecklingskurvor vilka vi har som uppdrag att stötta, utmana och inspirera.

Georgina Charisis, förstelärare F-9 i mottagande och inkludering av nyanlända.

Det här inlägget postades i Georgina Charisis, Förstelärare F-9. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.