Att knyta ihop säcken

Inte utan att man känner tillfredsställelse över att kunna knyta ihop säcken såhär 2 veckor före jul. Under ett par veckors tid har det blivit otroligt tydligt hur våra utvecklingsarbeten faktiskt hänger samman, precis på det sätt som vi hoppats. En skön känsla av nöjdhet, helhet och mening. Känslan av att det ena leder till det andra. Det vi inte lyckas med fullt ut idag, kommer vi att lyckas med om ett tag! Vi är på väg!

Lammhults skola har förmånen att jobba med 4 utvecklingsområden. Tre av dessa (KENT, inkludering, språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt) drivs av oss förstelärare i linje med våra olika uppdrag. Utöver detta har vi ganska nyligen gått in i skolverkets projekt ”Samverkan för bästa skola”, som genom analysen visar att vårt behov av stödinsatser stämmer väl överens med skolans befintliga utvecklingsarbeten. För att inte överösas av olika projekt som spretar åt olika håll är det viktigt att hitta samband och mening. Att knyta ihop säcken…….Detta kommer bli riktig bra och jag är riktigt ivrig över att få återkomma med vilka insatser skolverket kommer erbjuda oss på vår skola.

knytit-ihop-sackenUnder en kollegial diskussion inom läslyftet stannade vi upp vid att samtala om HUR vi kunde göra för att lyckas bättre med de sokratiska textsamtal som vi skulle pröva att genomföra under veckan. Det är här det blir så uppenbart att våra utvecklingsområden hänger ihop. Det ena leder till det andra. Det vi inte lyckas med idag kommer vi lyckas med imorgon, vi är ju på väg! Det handlar om att våga släppa taget och låta eleverna bli medarbetare. Det är vi som måste ge dem möjlighet att få använda sina förmågor som initiativtagande, ansvarsfulla och förändringsvilliga elever som är vana vid att jobba både enskilt och i team. I ett klassrum där eleverna är medarbetare krävs det ett stort mått av elevansvar. Ansvar över sin egen delaktighet, gruppens delaktighet, bemötande och känsla för vilken ljudnivå som är lämplig i olika lärande situationer.

Förra blogginlägget avslutades med löfte om att återkomma kring hur eleverna i årskurs 2 planerat ett värdeskapande arbete med förskolan, utifrån konkretiserade kunskapskrav. För dessa elever har det blivit naturligt att vara medarbetare och arbeta i team under olika former. I början av höstterminen fick eleverna vara med och planera upp arbetsområdet kropp och hälsa utifrån:

-Hur kan vi genom vårt arbete med kropp och hälsa skapa mening för någon annan? Efter flera diskussioner kring olika förslag enades eleverna om att de ville besöka yngre barn på deras förskola SAMT bjuda in dessa barn till skolan. Efter ytterligare några turer kring gruppindelning enades de om att ingå i ansvarsgrupperna träningens betydelse, bra mat, dålig mat, sömn och vänskap. Varje grupp ansvarade för sitt innehåll och med hjälp av den kooperativa strukturen swicheroo (https://kooperativt.com/2016/05/14/struktur-switcheroo/) fick varje grupp respons kring sin planering av resten av klassen och kunde då göra lite förbättringar utefter det.

Det är en oslagbar känsla att se det engagemang som eleverna visade både vid besöket på förskolan (eleverna berättade om olika slags mat/tallriksmodellen, varefter de yngre barnen fick en sorteringsuppgift bra/dålig mat som de kunde pyssla med efter att vi gått hem) samt när vi själva fick besök av förskolan. När eleverna stod framme vid tavlan och visade sina presentationer syntes det att de tyckte att det var på riktigt. De hade en RIKTIG mottagare – små 4 åringar som nyfiket tittade fram över de höga bänkarna.

forskola-bild-1forskola-bild-2

Victoria Carlzon, Förstelärare F-3

Det här inlägget postades i Georgina Charisis, Förstelärare F-9. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *