Sista veckan innan jullovet närmar sig och när jag tittar tillbaka så har vi kommit en bit i vårt arbete med språkutvecklande arbetssätt. Ibland känner jag att vi inte gör tillräckligt, inte hinner tillräckligt långt, inte lyckas så bra med eleverna som man hade hoppats. Vi har höga ambitioner. Den där lektionen som var så genomtänkt kanske inte blev så bra i klassrummet som man hade förutsatt att den skulle bli. Man vill så mycket. Då kan man tänka som Edison:
Nu är det som tur är inte tusen idéer som inte fungerar men man lär sig av misstagen. Man lär sig av varandra och man lär av eleverna. Summerar jag den här terminen så ser jag att alla elever har utvecklats och alla elever har skaffat sig nya kunskaper. Vi är verkligen på rätt väg.
Under denna termin har vi arbetat med läslyftet på hela skolan. Genom att läsa samma litteratur och planera lektionerna gemensamt har vi kunnat sätta fokus på vad det är i undervisningen som gör att alla elever utvecklas så långt som möjligt. Att arbeta med språket är nödvändigt i alla ämnen. När man undervisar språkutvecklande gör man inte avkall på ämnets innehåll. Man ger eleverna förutsättningar för att lära sig mer om innehållet och att läsa och skriva genretypiska texter. Man tränar på att förstå samband och dra slutsatser om innehållet vilket ökar elevernas ordförråd och möjligheter att kunna föra samtal i ämnet.
Genom arbetet med läslyftet har vi kommit igång med att prata om språkets betydelse i alla ämnen och börjat att pröva olika modeller för att åstadkomma ett interaktivt klassrum som är utvecklande för alla elever. Undervisningen måste vara kontextrik och innehålla en medveten stöttning. Forskningen är helt överens om att en sådan undervisning är gynnsam för alla elever, men nödvändig för det flerspråkiga eleverna.
Jag ser fram emot en vårtermin med läslyftet där vi fokuserar på att skriva i alla ämnen.