Att levandegöra utvecklingsarbeten

Under drygt ett år har vi nu haft tre utvecklingsarbeten (KENT, Inkludering och Språkutveckling) igång på skolan. Att som personal hålla fokus på dessa och väva in dem i den dagliga verksamheten är inte alltid så lätt. Förutom ansvarig för utvecklingsarbetet KENT är jag också arbetslagsledare för mitt arbetslag och jag insåg tidigt att det skulle krävas tydliga uppföljningar m.m. för att levandegöra skolans utvecklingsarbeten.  I det här inlägget tänkte jag därför berätta lite om hur vi under året har utvecklat metoder för att alla ska lyckas hålla fokus på arbetet som innefattar våra utvecklingsområden.

Som vi har skrivit om tidigare arbetar vi i sexveckorsperioder i vårt KENT-arbetet. Det innebär att vi var sjätte vecka sätter upp strategier som vi tror leder eleverna mot målet och under de sex veckorna testar vi sedan dessa strategier i våra klassrum. Under förra året hade vi till en början uppföljningar av detta arbete varje vecka men vi insåg snart att det var för ofta. Nu gör vi istället så att vi har uppföljning efter tre veckor och utvärdering efter ytterligare tre veckor. Detta gör att lärarna upplever att de har mer att komma med än vad de hade efter bara en veckas arbete, samtidigt som de känner sig mindre stressade när de inte behöver ha saker att redovisa varje vecka. För att arbetet inte ska glömmas bort väljer jag som arbetslagsledare att påminna lite då och då. Det kan vara på ett arbetslagsmöte, via mail eller helt enkelt genom att jag i vårt arbetsrum berättar om något spännande som jag sett eller själv gjort kring KENT. Enligt vårt upplägg av arbetet med KENT ska alla lärare vid uppföljningstillfällena och utvärderingarna rapportera kring vilka synliga bevis de har sett på att strategierna leder mot målet. Förutom detta har vi också valt att låta alla berätta lite kring vad de har gjort. På så sätt kan vi också delge varandra goda exempel och det har lett till att fler lärare testar fler saker eftersom man har hört att något har fungerat bra i någon annan klass.

Enligt skolforskaren Helen Timperley finns det ett antal faktorer som påverkar om en fortbildning ska påverka elevernas resultat i positiv riktning. Några av dessa faktorer är:

  • Fortbildningen varar en längre tid.
  • Lärarna blir engagerade i lärprocessen så att deras inlärning blir djup.
  • Lärarna blir utmanade i sina tidigare föreställningar om undervisning.
  • Lärarna får möjlighet att diskutera.

Denna forskning stämmer väl överens med hur vi tänker kring arbetet med våra utvecklingsområden och stödjer våra tankar om att diskutera mycket kring vår undervisning. Jag tror att det är viktigt att tänka på att om en fortbildning ska ge något för eleverna gäller det ju att lärarens nya kunskaper inte stannar i lärarens huvud eller kanske som en presentation vid ett arbetslagsmöte utan den måste in i undervisningen. I vår skolas verksamhetsplan för detta år har vi därför valt att sätta upp just detta som ett mål. ”Skolans utvecklingsarbeten ska synas i allas klassrum”. När vi hade studiedag för ett par veckor valde jag att använda en del av denna dag till att sätta fokus på detta. Mina kollegor fick fundera på vad av allt som vi har pratat om och testat under det senaste året, både kring, KENT, inkludering och språkutveckling som har gett avtryck och stannat kvar i deras klassrum. Vilka metoder eller arbetssätt som de lärt sig använder de nu med en regelbundenhet? Alla fick tänka i tio minuter och sedan skriva ner allt som de har fört in i sin undervisning på post-it-lappar och därefter redovisade vi för varandra. Vi satte upp lapparna på planscher, en för varje utvecklingsområde. Det som var mest spännande med redovisningen var att alla insåg hur svårt det var att välja ut en av planscherna att sätta de olika lapparna på. Det blev ofantligt tydligt att mycket av det som man hade tagit med in i undervisningen från KENT-arbetet också gynnade arbetet med de andra utvecklingsområdena och vice versa. img_4981Redovisningen blev också ett gyllene tillfälle att lära av varandra både genom att lyssna till goda exempel och genom att få möjlighet att diskutera kring olika metoder. Till min stora glädje som förstelärare och arbetslagsledare hade mina fantastiska kollegor tagit med sig många bra saker av förra årets arbete in i sin undervisning. Det är ju det som krävs för att fortbildningen som vi sysslar med ska bli på riktigt och göra nytta för elevernas måluppfyllelse.

Therese Stern      Förstelärare åk 4-6

Det här inlägget postades i Therese Stern. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.