I korridoren hörs det titt som tätt sommarlåtar och själva håller vi på och övar på fyra sånger inför avslutningen i kyrkan nästa vecka; Sveriges nationalsång, Idas sommarvisa, Den blomstertid nu kommer samt klassens egna val Ta mig tillbaka av Darin. Det luktar sommar och oj så härligt det är! Sommartid innebär dock avslutningstid och för två veckor sedan summerade jag och min förstelärarkollega Anna Vinqvist vårt språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt tillsammans. Syftet har varit att skapa tid för det kollegiala lärandet samt att stödja lärarna i arbetet med att vidareutveckla undervisningen så att elevernas språk- och kunskapsutveckling gynnas ännu mer. Utvärderingen visar ett positivt förhållningssätt till arbetssättet samt att träffarna har varit givande. Detta gör oss såklart glada men vi blickar som vanligt framåt mot nya mål!
Inom mitt enskilda uppdrag reflekterar jag över ett läsår som pedagog i förberedelseklass 1-6 samt mitt försteläraruppdrag som lyder mottagande och inkludering av nyanlända utifrån ett F-9 perspektiv. Under året har jag haft ett nära samarbete med språkstödjarna på skolan samt kontinuerlig dialog med mina kollegor i nationell klass kring våra nyanlända elever. Mer tid för möte och reflektion är alltid önskvärt i skolans värld, men jag anser verkligen att vi är på rätt väg mot en förankrad samsyn kring inkludering. Inkludering är dock inte lätt. Det får följande citat exemplifiera:
”Vissa saker låter sig självklart uttryckas men är svårare att uppnå i verkligheten. Det är lättare att uttrycka goda målsättningar i skollagar och läroplaner än att iscensätta dem i skolvardagen. Det är väldigt svårt att generalisera när det gäller skolan eftersom den ser ut på olika sätt på olika platser och varje elev gör sin unika erfarenhet. Men det är kanske inte alltför kontroversiellt att konstatera att alla elever inte får förverkliga rätten till en meningsfull skolgång. Det är inte heller kontroversiellt att konstatera att alla elever har en sådan rätt. Dagens diskussion om skolan handlar mycket om måluppfyllelse, framförallt om betydelsen av att alla elever når kunskapsmålen. Utan att på något sätt förneka betydelsen av detta mål är det ändå tydligt hur ett väsentligt bredare uppdrag formuleras för skolan i styrdokumenten. Inkludering är just ett uttryck för ett sådant bredare uppdrag där bland annat mål som berör kunskapstillägnande, social utveckling och demokratifostran lyfts fram” (FoU-rapporten Inkluderande undervisning – vad kan man lära av forskningen).
För att återkoppla till mitt första blogginlägg krävs det alltså vilja från alla håll för att inkludera samtliga elever i skolan och det kämpar vi för varje dag här i Lammhult. Grunden för inkludering läggs hos varje individ, såväl pedagog som elev. Med både KENT och språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i bakhuvudet arbetar vi därför utmanande, utvecklande samt inspirerande i klassrummet samtidigt som vi får hela klassen delaktig och medveten.
Det största slaget för inkludering vill jag dock slå för de kartläggningar vi har genomfört av elevers litteracitet och numeracitet på skolan. Sexton elever har blivit kartlagda utifrån Skolverkets ypperliga material vilka ger en viktig bild av de kunskaper och färdigheter våra nyanlända elever besitter. Vårt uppdrag i förlängningen blir att stärka det de redan kan samt att implementera det de behöver hjälp med.
Att få kartlägga ovannämnda elever har varit ett privilegium på många sätt. Dels på grund av det enskilda mötet, dels på grund av mina fantastiska språkstödjarkollegor jag samarbetar med, men även på grund av den överlämning jag som förberedelseklasspedagog kan göra till mina NK-kollegor. Under kartläggningstiden är det fullt fokus på vad man kan, vilket jag också gillar. Att dessutom se eleven briljera på sitt modersmål är för mig ovärderligt och en av många anledningar till varför jag älskar mitt jobb!
Med de orden önskar jag er alla en härlig sommar! Vid tankar, funderingar eller påpekanden får ni mer än gärna maila mig! På återseende i augusti!
Georgina Charisis, Förstelärare F-9